"" "" Två män .... en kvinna ......... tre tystnader .. ""

Ledsen för misstag översättning av denna BLOGG

"" "" Två män .... en kvinna ......... tre tystnader .. ""

När natten kommer och tystnaden ger frid till de känslor,
tycker om din avlägsenhet skrämmer mig som om jag aldrig träffa dig igen
det majestätiska och vackra klocka du gå där innan du såg klockan,
nu kan inte se mina ögon, men med tänkte, jag minns .. Du flög till lava land där marken har färg ... svart grön lämnar våra vägar corredoiras och den heliga Company, öknar och där, där man förväntades svamp .... som att skära .... ge dem en kyss, och din närvaro kommer inte och jag kommer inte att se din kropp. kan vakna på högre berg och solen kommer att värma först, men som inte kommer att finna våra kastanjer eller lukten av castiñeiros, senaste hör folk som vet vem bor i det första steget, men du kommer bara att bli en skugga av vad vi var och fortfarande är. mitt kaffe och inte cool med luft som passerar, kyls min iver ...mina ögon återigen se att kvinnliga mysterium förde mig men på natten luften fuktig Galicien, där månen är kallt och solen får oss att känna hur vacker är våra förfäders land .... ... här i litet hörn av mynningen, där Mary Solino ropade till himlen och Maria de la Manta tycktes berätta barn "" ".... eller somna" " här, där gammal vinter översvämningar poalladas smält, minns jag min gammal vän och du har att minnet ......... Liksom dessa sjölejon ute till havs söker en levande, fick du ut ur staden snabbt, långt ... och kanske ... smärtsam resa .. . , men härifrån ... och jag kommer att minnas honom och längtan .... Jag vill att man tror den andra älskar henne mer och den andra tror att han förtjänar först. Två män med en kvinna ... bar frukt en vänskap över tid , men du valde inte att du dödade en gammal spark inuti, och dricka kaffe som i dag minns jag, och även ser vackra ....i mänsklighetens historia fanns dödsfall från en kvinna mellan två riken . Men vi chattade med er, medan kaffet kokar, "Jag vet att du vill ha mer av dig ..." .... "som går .... du kom först .... " och hej till adjö tills en annan kaffe, du pratar men i tystnad att män inte prata .. hur mycket jag saknar dig!

"""" Dos hombres.... una mujer ......... tres silencios..""

Cuando la noche llega y el silencio da paz a los sentimientos,
pensar en tu lejanía me aterra como si nunca más volviera tu encuentro
que verte pasar majestuosa y bella por donde antes te veía al acecho,
no pueden ahora verte mis ojos, aunque con el pensamiento, te recuerdo..

Volaste a las tierras de lava donde la tierra tiene el color ... negro
dejando nuestras verdes corredoiras y los caminos de la Santa Compaña, desiertos
y allí, donde las setas te esperaban .... de que siendo cortadas ....
les diera un beso, ya no verán tu presencia y yo no veré tu cuerpo.

Despertarás en montañas más altas y el Sol te calentará primero,
pero ahí no encontrarás nuestras castañas ni el olor de los castiñeiros,
más moderna la gente escucharás que desconocen quien vive en el primero
pero tu paso una sombra solo será de lo que aquí eras y sigues siendo.

Mi café ya no se enfriará con el aire que al pasar, enfriaba mi celo ...
mis ojos no volverán a ver aquella hembra que misterio me trajeron
pero en las noches de los húmedos aires gallegos, donde la Luna tiene frío
y el Sol nos hace sentir lo bella que es la tierra de nuestros abuelos ....

...aquí, en este pequeño rincón de la Ría, donde María Soliño clamaba al Cielo
y María de la Manta parecía decirle a los niños """ dormir .... o vuelvo  ""
aquí, donde las viejas riadas de invierno en poalladas se fundieron,
te recuerdo mi vieja amiga y en ese recuerdo.....te poseo ....

Como aquellos lobos marinos que salían a la mar buscando el sustento,
saliste del Pueblo en rápido, lejano ... y tal vez ... doloroso vuelo ...
pero desde aquí... él y yo te recordamos y en la añoranza .... te queremos
que uno cree que el otro la ama más y el otro cree que la merece primero.

Dos hombres por una mujer ... dieron fruto a una amistad con el tiempo
pero tu a ninguno escogiste porque una vieja patada te mató por dentro,
y tomando café como hoy te recordamos y hasta parece bello ....
que en la Historia de la Humanidad muertes hubo por una mujer entre dos Reinos.

Sin embargo nosotros charlamos de ti, mientras el café está hirviendo,
"yo sé que te quería más a ti..." ...." que va .... tu llegaste primero ...."
y un saludo al despedirnos hasta que en otro café, de ti hablemos
pero en el silencio donde los hombres no hablan..¡¡¡ cuanto te echo de menos!!