"" När någon dör .. del ett ... dör också .. ""
Som en dröm fullföljande minnessak återkommer inte dö,
men jag tittar bort som om älskare var inte mig
jag känner mig konstig när jag tänker på hur mycket jag älskade dig, och det är det.
mellan att jag inte känner igen bohemiska och ensamhet som täcker mig Idag,
inte ens ihåg fåglarna som spirade inom mig,
som hittills varit mina drömmar om passion som snabbt.
nu ser du passerar vackra och härlig men ändrar inte mitt blod och mitt hjärta,
i dag inte ens titta långt för att se full av passion,
idag, är russin och något eftersom jag inte är den som älskade dig.
Och fortfarande limmade brutna rätter, trasiga idag är
oförmögna att återgå elden brinna isen var
du lämnade, passerade dagen på natten och älskade dig ... dog.
minns konstigt Men idag, med samma penna men utan passion
som om det sista tåget har avvikit från denna station, av de två,
finner du lämnade i glömska ... han höll på, men där jag har varit ...?
Konstig känsla som delas av samma skriver du idag och igår drömde,
att vara samma blod som rinner genom samma kropp, inte känner idag
att eld av kärlek .... volvoretas de inte hans hjärta fladdra.
Du lämnade eller lämnat dig ...., jag minns inte vem som först gick
vet bara att det har dött och mycket kärlek, var ingenting kvar,
ensam, vandrande minnen som vind än skulle kunna vara och .... dog
Och så du känner när du missar passionen idag till glömska
utan dåliga minnen men också utan nostalgi av en gammal kärlek,
jag älskade dig, tvivlar ... ett fritt ... inte känna dess värme.
Vad kunde ha varit, men det var kärlek eller heartbreak livet,
inte en fråga om att leta efter en annan som som sätter en annan knapp,
som under de upplevt åren lär sig att leva ensam, som månen missar solen
Det finns de som älskar i morgon ... men eftermiddag ... allt är förlorat,
sova utan att minnet och nästa morgon kärlek, hala ... en annan knapp,
ju mer jag älskar som ger allt och även ögat växte en annan knapp.
Och så låst i min grotta .. . flyr någon som ger en ny knapp,
jag är nöjd med mina minnen även de drömmar ... endast idag ... är drömmar
redan min sista tåget har avgått och att bilen .... Jag ska bara.
"" Cuando algo de uno se muere.. parte de uno... muere también..""
Como un sueño acabado reaparece del recuerdo que no murió,
pero también me veo lejos como si el amante no fuera yo
que me siento extraño cuando pienso lo mucho que te amé y se acabó.
No me reconozco entre aquel bohemio y la soledad que me cubre hoy,
ni tan siquiera recuerdo los pajarillos que brotaban en mi interior,
que lejos han quedado mis sueños de aquella pasión veloz.
Hoy te veo pasar bella y hermosa pero mi sangre ya no altera mi corazón,
hoy ni tan siquiera busco a lo lejos verte lleno de pasión,
hoy, pasas y nada queda porque ya no soy el mismo que te amó.
Y como platos rotos que aún pegados, hoy rotos son,
no puede volver el fuego a quemar el hielo que quedó
tu te fuiste, el día pasó a la noche y el que te amó ... murió.
Pero hoy lo recuerdo extraño, con la misma pluma pero sin pasión
como si el último tren que ha partido de aquella estación, de los dos,
te halla dejado en el olvido...él siguió su camino pero ¿donde he quedado yo ...?
Extraño sentimiento compartido por el mismo que hoy te escribe y ayer soñó,
que siendo la misma sangre que recorre el mismo cuerpo, no siente hoy
aquel fuego por amarte.... aquellas volvoretas que no revolotean su corazón.
Te fuiste o te dejé partir...., ya no recuerdo quien primero marchó
solo sé que aquello ha muerto y de tanto amor, nada quedó,
solo, recuerdos que vagan como el viento de lo que pudo ser y .... murió
Y así se siente cuando se pasa de la pasión al olvido de hoy
sin malos recuerdos pero también sin añoranzas de un viejo amor,
yo te amé, no tengas dudas... tu libremente... no sentiste su calor.
Lo que pudo haber sido y no fue es vida de amor o desamor,
no es cuestión de buscar otro como quien pone otro botón,
que con los años vividos aprendes a vivir solo, como la luna no alcanza al Sol.
Los hay que aman de mañana... pero por la tarde ... todo se perdió,
duermen sin ese recuerdo y a la mañana siguiente aman, hala...otro botón,
más yo soy de los que al amar lo da todo y hasta el ojal creció para otro botón.
Y así, encerrado en mi cueva... escapando a quien traiga un nuevo botón,
soy feliz con mis recuerdos incluso aquellos sueños... que solo hoy ...sueños son,
que ya mi último tren ha partido y en ese vagón .... solo voy yo.
No hay comentarios:
Publicar un comentario