"Bortom mina berg ..."

Ledsen för misstag översättning av denna BLOGG

"Bortom mina berg ..."

Bortom mina berg där solen går upp på morgonen, 
växa, spela och sjunga över mina ögon är inte 
hela din barndom Jag förlorade mina minnen av mina mödrar 
och ingen är mer att berätta "och ditt farfar ... eftersom du ringer? 

Beyond mina berg där mjuka havet mättade 
spelar du ser träden och gatorna känner dina steg 
som du målar, spelar du drömmar och skriva ord 
och folk minns mig fortfarande undrar Morfar varför ingen talar? 

Bortom mina berg där den stora staden förstorar 
din kropp växer och om jag ser dig på gatorna, kommer du att vara en konstig 
letar bilder bara ihåg hur du spelade bredvid mig 
som en annan kurs född, kan morfar tar inte ens se ditt inlägg. 

Bortom mina berg där den fuktiga vinden ger tårar 
av saker som du och jag inte förstår, nätter vi talar i fjärran 
varför neka en morförälder se älskade barnbarn växa ...? 
tjuvnyp och smärta i kroppen och ångest ... den gräver sig in i själen. 

Bortom mina berg där nostalgin ditt minne 
du hör när du sover och hela natten tror de käften, 
eftersom du och jag, min prinsessa, vet hur mycket kärlek, vårt minne lagrar 
och ingen kommer att få bort mig, så mycket som du, inte säga något. 

Bortom mina berg där en dag, kommer mina ögon se dina ögon 
stund tills solen stannar som en staty ... 
det kommer att bli en vacker stund där du kysser mina kyssar till själen 
och något tal om det förflutna, eftersom det förflutna inte fanns i din barndom. 

Bortom mina berg där kanske , vila min själ 
höra min vers, du  återvänder  ringa mina mödrar, 
farfar  var ... men det är du mina ord inristade 
i mina dikter och hitta all min smärta, medan tyst. 

bergen bortom mina dikter där för dig, prata, 
vill  när  du blir äldre och kan för dig, förstå ord, 
vet din farfar älskade dig tyst varje vaken varje morgon ... 
och att inte Gud försökte undvika eftersom min kärlek går bortom livet och själ. 

Bortom mina berg där se  var  en vacker dröm, 
smekning  var  mer än Gud, ta hans  subtila  ansikte ... 
promenad med mina barnbarn, endast inbillade drömmar 
och så jag börjar bli gammal och vid den åldern , min själ i smärta ... gråter.

" Más allá de mis montañas ..."

Más allá de mis montañas en donde el Sol nace por las mañanas,
creces, juegas y cantas más mi mirada no te halla
toda tu infancia me la he perdido, solo recuerdos de mis nanas
y no hay nadie mayor que te diga "¿ y a tu abuelo... porque no le llamas?

Más allá de mis montañas en donde el mar manso recala
te ven los árboles jugar y las calles conocen tus pisadas
mientras pintas, juegas a sueños y vas escribiendo palabras
y la gente que me recuerda aún se pregunta¿porque del abuelo nadie le habla?

Más allá de mis montañas en donde la gran ciudad se agranda
va creciendo tu cuerpo y si te veo en sus calles, serás una extraña,
que solo en tus fotos recuerdo como a mi lado jugabas
y a otro curso que nace, el abuelo no puede llevarte ni ver tu entrada.

Más allá de mis montañas en donde el viento húmedo trae lágrimas
de cosas que tu y yo no entendemos, de noches que nos hablamos en la distancia
¿porque a un abuelo le niegan ver crecer a su nieta amada...?
y el dolor se clava en el cuerpo y la angustia... se clava en el alma.

Más allá de mis montañas en donde la nostalgia de tu recuerdo
la oyes cuando de noche te acuestas y todos creen que callas,
porque tú y yo, mi Princesa, sabemos cuanto amor, nuestro recuerdo guarda
y nadie conseguirá borrarte de mí, por mucho que tú, no digas nada.

Más allá de mis montañas en donde algún día, mi mirada verá tu mirada
momento que hasta el Sol se parará como una estatua ...
porque será un bello momento en donde mis besos te besaran hasta el alma
y nada hablaremos del pasado porque el pasado no existió en tu infancia.

Más allá de mis montañas en donde tal vez, descanse mi alma
escucharás mis versos, te volverán a sonar mis nanas,
el abuelo se fue...pero ahí te quedan mis palabras grabadas
y en mis poemas encontrarás todo mi dolor, mientras callaba.

Más allá de mis montañas en donde los poemas para tí, hablan,
quieren que cuando seas mayor y puedas por tí, entender palabras,
sepas que tu abuelo en silencio te amó cada despertar...cada mañana
y eso, ni Dios lo intentó evitar porque mi amor va más allá de la vida y el alma.

Más allá de mis montañas en donde verte fue un bello sueño,
acariciarte fue más que a Dios, coger su sutil cara ...
pasear con mi nieta, solo en sueños lo imaginaba
y así me hago viejo y en esa vejez, mi alma de dolor ...clama.