Den vill ha solen och månen ... återvända ... !

Ledsen för misstag översättning av denna BLOGG

Den vill ha solen och månen ... återvända ... !

Jag skulle vilja se som född på nytt har den vackra solen
på min gamla vågar galiciska bergen ...
och se de saktmodiga och MAR blå kommer genom mynningen vår,
och resten med tydlig ljusstyrka stjärnor och fullmånen. skulle vilja se gräset grönt och kristall fältet nu har strypt vattnet blev grönt svart och klart för Corredoiras känner av fåglarna, deras Havanna eller sjunga vaggvisor av kärlek med musik av våra muiñeiras. vill känna den varma vinden att följa de ödmjuka mars ..anländer, kyla värme som KÄRLEK ger våra eftertraktade ådror och höra mjuka vågor av luft, söta blåsljud Meigas ... vaggvisor så länge sedan, sjöng jag älskar i min grotta. vill glömma ljudet av sång måsar med hans närvaro, att tvinga sjömän att gå till jorden och visa mynningen utan vägar tydliga och mörka dimmor dag genom natten .... och rädsla för andra dåliga Meigas. skulle vilja att den enda fukt som min kropp kände saliv ur munnen ... när passionerad kyss mig ... och inte som smyger in i benen, krymper mer än venerna att ingen anlöpning värme ... när fukt galiciska täcker dig .. Jag vill ha det här onda vinter ... Galicien har ALDRIG igen och känna passagen av den heliga bolaget tills carballeiras glad eftersom du kan ha tålamod, men när de får dåliga Meigas allt blir kallt, regnigt, blött, dimmigt och plågsamma ALMA. skulle vilja gå tillbaka till stranden och samla snäckor igen i sanden och ta min gamla grotta där de varma nätterna av fullmånen, ska jag blåsa i sin trumpet för att höra min sång har åter och återigen älskar tyst, kyla, fukt, vind och svarta nätter. vill äntligen ... denna smutsiga vinter .... YA död hade ... att se gå till Caracol, att känna värmen från solen och den milda havsbrisen, att älska i den varma vinden och mjuka vågor når sanden och tillbaka till att spela med våra drömmar ... att denna vinter trodde takten

¡¡¡¡¡¡ Cuanto quisiera que el Sol y la Luna... volvieran... !!!

Quisiera volver ha ver como nace el bello Sol
atreves de mis viejas montañas gallegas ...
y ver el manso y azul MAR que entra por las Ría nuestra,
y descansar con el claro brillo de las Estrellas y la Luna Llena.

Quisiera ver la hierba verde y cristalina del campo
que ahora, ahogada de agua, se ha vuelto verde negra
y en el claro de las Corredoiras sentir de los pájaros, sus habaneras
o cantos de nanas de Amor, con la música de nuestras Muiñeiras.

Quisiera sentir el cálido viento que siguiendo al manso Mar... llega,
refrescando el calor que el AMOR le da a nuestras ansiadas venas
y oír en las ondas de ese manso aire, en murmullos de dulces Meigas ...
las nanas que hace mucho tiempo, de AMOR me cantabas en mi cueva.

Quisiera olvidar el sonido del canto de las Gaviotas
que con su presencia, a los marineros obligas a irse para tierra
y ver la Ría despejada y los caminos SIN oscuras nieblas
haciendo del día la noche .... y el temor de otras malas Meigas.

Quisiera que la única humedad que mi cuerpo sintiera
fuera la saliva de tus labios ... cuando apasionada me besas ...
y no la que se cuela por los huesos, encogiendo algo más que las venas
que no existe calefacción que la temple... cuando te cubre la humedad gallega..

Quisiera que este malvado Invierno ... JAMÁS ha Galicia volviera
y sentir el paso de la Santa Compaña que hasta alegra las Carballeiras
porque uno puede tener paciencia pero cuando llegan las malas Meigas
todo se vuelve frío, lluviosos, húmedo, de niebla y el ALMA se apena.

Quisiera volver a bajar a la playa y recoger caracolas otra vez en la arena
y llevarlas a mi vieja cueva donde en las cálidas noches de Luna Llena,
haré sonar su trompeta para que vuelvas ha escuchar mi canto
y amarte de nuevo en silencio, sin frío, humedad, viento y noches negras.

Quisiera que por fin... este asqueroso Invierno.... muerte YA tuviera...
para ver andar al Caracol, para sentir el calor del Sol y la suave brisa marinera,
para amar en los cálidos vientos y las mansas olas que llegan a la arena
y volver a jugar con nuestros SUEÑOS ...que este Invierno creyó que los venciera