Bland vägarna .... och taggiga vägar ...!!

Ledsen för misstag ÖVERSÄTTNING AV DENNA BLOGG

Bland vägarna .... och taggiga vägar ...!!

Drunkna min röst ... men vill fortsätta skriva min penna,
jag tror inte ... Drömmar och mina minnen söker fortfarande,
vägar förlänger mina steg ... mer jag hitta min väg,
tände jag mina mörka nätter med Luceros älskar lysande,
och jag är .... och slutet av dagen ... mer att gå ... Jag kommer tillbaka ....
och jag slutar råkar flytta en fot ... men jag vill ha mer ... Jag kan inte ...
som om uttalandet i mitt brev ... kommer inte att förbli en plats där en kyss
och vind av min olycka bara ta med moln .. being ... en öken
utan att ha varit älskad ... när någon älskar mig ... min kropp håller på att drunkna,
så mycket som såg min sida ... jag bort stolen när jag sitter i den. Efter att ha varit född man, berövade Gud oss om att DON, som Poet vill ha det , därför att han, i sin visdom lämnade kvinnan Dikter skönheten i kroppen men på natten ... Soledad .... är alltid hans fångenskap och hans kärlek, minnen och därför aldrig kommer det att finnas en poet som kan uttrycka sensualitet av en dikt, som överförs .. The Poet of Love Mary .. att säga bara en ... "Jag älskar dig ..." En man kan inte ge sötma och glädje av glädje att nattbrev från Poet av natten Gloria ... Dikter wraps hennes ivriga och oönskade kyssar, eller dysterhet för förväxling mellan det jag älskar dig och jag älskar den Poet COTÉ vill dölja ... Som kärlek .... har gömt inne i kroppen ... eller balladerna "idag ... men imorgon ... om bara du kommer att bli ett minne" av poeten AME som skriver från det fjärran land .... men vi var nära hjärtat som du har. , påminner en del A Poem, annat som jag älskar dig, och kan inte, ibland en Tango Fado utan att glömma att AMALIA ripper kvar i rösten ...som en gudomlig minne, och därför är det bara en Poet ... om född kvinna ... och lever för att förmedla hans kyssar, som en kvinna ... älska Gud först skapade sina jordiska drömmar ... Don gav dig att män har det och aldrig nå vilka .... tills vi ryser när ... "prata om det ..." Mer, jag vill att du ska dränka min röst ... men min penna ... inte låta mitt sinne vara tyst och bara natten mörknar min smärta och min rädsla, men när jag vaknar igen ... Mina vägar är täckta med taggar, som jag har en hel del för att skydda mina drömmar .. men jag är trött .. . och när poeten, inte kontrollera sina känslor dolda, till skillnad från Poet som bara gråter sin ensamhet ... eftersom han, .. fann ingen återvändo ... ensamhet ... poetenensamhet är bara ett barn ... när hans mamma inte har kommit tillbaka .. och det värsta är när Poet ... vill bryta sin penna och med den ... choke ... inte bara din kropp! ... men hans själ och så med det ... döda allt Poet fjäder ... det kan vara ....att läsa den .... BEAUTIFUL ...

¡¡¡¡¡¡¡¡¡ Entre caminos.... y espinosos senderos...!!!!!!!!!!

Ahogo mi voz ... pero mi pluma quiere seguir escribiendo,
no quiero pensar... y mis Sueños siguen buscando recuerdos,
caminos sobre mis pasos se extienden... más no encuentro mi sendero,
ilumino mis oscuras noches con amores de resplandecientes Luceros,
voy y voy .... y al final del día ... más que ir... de vuelta vengo ....
y me paro sin querer mover un pie... pero por más que quiero... no puedo ...
como si al pliego de mi carta ... no le quedara un espacio donde depositar un beso
y el viento de mis desdichas solo traen nubarrones.. siendo yo... un desierto
que sin haber sido amado... cuando alguien me ama... se ahoga mi cuerpo,
pues por mucho que busqué mi sitio...la silla me retiran cuando en ella me siento.

Habiendo nacido hombre, Dios nos privó de ese DON, cual Poeta desea tenerlo
pues ÉL, en Su sabiduría dejó a la mujer la belleza de los Poemas de su  cuerpo
aunque en las noches... su Soledad.... sea siempre su cautiverio y su Amor, solo recuerdos
y por eso nunca existirá un Poeta que pueda expresar la sensualidad de un Poema,
como lo transmite La Poetisa del Amor... María.. con decir solo un ... " te quiero..."
ni puede el hombre dar la dulzura y el gozo del placer que las cartas nocturnas
de la Poetisa de la Noche Gloria... envuelve sus Poemas en ardientes y deseados besos,
ni la melancolía de la confusión entre el TE AMO y TE QUIERO que la Poetisa COTÉ
quiere ocultar ... cuanto Amor .... tiene escondido en el interior de su cuerpo ...
o las baladas de " hoy si ... pero mañana... solo serás un recuerdo" de la Poetisa AME
que nos escribe desde aquella tierra lejana .... pero nos cerca del corazón que le tenemos. ,
recordándonos unas Un Poema, otras como te amo y no puedo, otras un Tango
sin olvidar el desgarrador Fado que AMALIA dejó en su voz... como un divino recuerdo,
y así,, solo un Poeta lo es...si ha nacido mujer ... y vive para transmitirnos sus besos, pues siendo tu mujer... la primera amante que Dios creó de sus terrenales sueños... te dió ese Don que los hombres
nunca alcanzaremos a tenerlo y del cual.... hasta nos acobardamos cuando ..."hablas de eso ..."

Más, quiero ahogar mi voz ... pero mi pluma ... no deja mi mente permanecer en silencio
y solo la noche oscurece mi dolor y mis miedos, pero cuando despierto de nuevo ...
mis caminos se han cubierto de espinas, por mucho que tengo quien protege mis Sueños..
pero ya estoy cansado... y cuando el Poeta, no controla sus ocultos sentimientos,
a diferencia de la Poetisa que solo llora su soledad... porque él, .. no encontró el regreso ...
la soledad el Poeta... solo es la soledad del niño... cuando su madre no ha vuelto ..
y lo peor es cuando el Poeta... desea romper su pluma y con ello ...
ahogar...¡¡¡ no solo su cuerpo...!!! sino su Alma y así con ello ...
acabar con todo lo que de la pluma del Poeta ... puede ser.... al leerlo ....BELLO ...