"" "" "" The Wind Manso av Seagulls ... "" "" ""
Someday vind bli Manso de las Gaviotas i öst
och ingen kommer att märka deras närvaro när jag anländer leende,
eftersom bara jag vet vad han vill, när han såg mig i ögonen
berätta ... "" Det är din tid .. ., och du vet varför ... Jag kom för att se. " dagen kommer att flyga med andra fåglar och "de" aldrig kommer att förstå eftersom det kom vinden Manso, bara brydde sig om sina arbetsuppgifter som de har frågat mig för alltid ... du känner? ... och inte behöva dölja igen den bittra depression som min kropp har. Som någonsin en fråga ur deras munnar vad du känner, mitt liv utanför bildade sina beslut utan att tänka på min egen, konstigt fick mig att känna ... som en utomjording .... i sina egna liv, när jag gav dig allt som finns i mitt blod .... hade .... Jag ska rullator eller pilgrim väg .... av folk .... villa .... eller jag kommer att vara på en gata tiggare tiggeri stående eller knästående kropp kommer att sova på golvet med papp på toppen ... eller vara den som inte redan var känt eller Familjen hade en gång ... Men åtminstone jag kommer att vara herre över min tomt och min ensamhet på dagen, utan att vänta på mig att förstå och jag frågar vad som är mitt liv, jag gav dig allt och aldrig ville förstå vem som var fadern hade men minst förstådda som deras sinnen förtvinat till gruvan. de inte är skyldiga till att känna mig övergiven utan hans företag och väl ... bättre på grund av att veta om dem .... Evil sluka dem , men hon och jag känner och jag vet stora onda går dit henne och hon vet att jag vet ... eller de måste dölja sin ilska gå.Först när dagen för min frihet och ditt fel, min kropp kommer att släppa besluten att förstå deras liv och misslyckanden deras öden och började förstå min tystnad, när man sitter på deras ansikten ... vinden Manso de las Gaviotas i öst ... där jag flyger ...
och ingen kommer att märka deras närvaro när jag anländer leende,
eftersom bara jag vet vad han vill, när han såg mig i ögonen
berätta ... "" Det är din tid .. ., och du vet varför ... Jag kom för att se. " dagen kommer att flyga med andra fåglar och "de" aldrig kommer att förstå eftersom det kom vinden Manso, bara brydde sig om sina arbetsuppgifter som de har frågat mig för alltid ... du känner? ... och inte behöva dölja igen den bittra depression som min kropp har. Som någonsin en fråga ur deras munnar vad du känner, mitt liv utanför bildade sina beslut utan att tänka på min egen, konstigt fick mig att känna ... som en utomjording .... i sina egna liv, när jag gav dig allt som finns i mitt blod .... hade .... Jag ska rullator eller pilgrim väg .... av folk .... villa .... eller jag kommer att vara på en gata tiggare tiggeri stående eller knästående kropp kommer att sova på golvet med papp på toppen ... eller vara den som inte redan var känt eller Familjen hade en gång ... Men åtminstone jag kommer att vara herre över min tomt och min ensamhet på dagen, utan att vänta på mig att förstå och jag frågar vad som är mitt liv, jag gav dig allt och aldrig ville förstå vem som var fadern hade men minst förstådda som deras sinnen förtvinat till gruvan. de inte är skyldiga till att känna mig övergiven utan hans företag och väl ... bättre på grund av att veta om dem .... Evil sluka dem , men hon och jag känner och jag vet stora onda går dit henne och hon vet att jag vet ... eller de måste dölja sin ilska gå.Först när dagen för min frihet och ditt fel, min kropp kommer att släppa besluten att förstå deras liv och misslyckanden deras öden och började förstå min tystnad, när man sitter på deras ansikten ... vinden Manso de las Gaviotas i öst ... där jag flyger ...
"""" "" El Manso Viento de las Gaviotas ...""""""
Algún día llegará el Manso Viento de las Gaviotas por el Oriente
y nadie notará su presencia cuando sonriente a mi llegue,
pues solo yo sabré lo que él quiere, cuando al verme a los ojos
me diga..."" es tu hora ... y ya sabes porque he venido a verte ...".
Volarán por el día los demás pájaros y "ellos" nunca entenderán
porque vino el Manso Viento, solo se preocuparan de sus quehaceres
que como siempre jamás me han preguntado ... ¿ que sientes ...?
y no tendré que disimular más, la amarga depresión que mi cuerpo tiene.
Que nunca una sola pregunta de sus bocas por saber lo que uno siente,
ajenos a mi vida formaron sus decisiones sin pensar en las mías,
extraño me hicieron sentir ... como un extranjero .... en sus propias vidas,
cuando yo les dí todo lo que más adentro de mi sangre .... había ....
Seré caminante o peregrino de caminos .... de pueblos .... de villas ....
o seré mendigo en una calle que pide limosna de pie o de rodillas,
seré cuerpo que duerme en el suelo con cartones encima ...
o seré el que ya no sabe quien fue o si tuvo alguna vez familia ...
Pero al menos seré dueño de mis vacíos y de mis soledades del día,
sin esperar que me comprendan ni que me pregunten que es de mi vida,
yo todo les dí y nunca quisieron entender quien era el padre que tenían
pero menos entendieron quien sus mentes atrofió para la mía.
Ellos no son culpables de hacerme sentir abandonado sin su compañía
y mejor así ... porque de saberlo....sobre ellos el Mal les devoraría
pero ella y yo nos conocemos y sé muy bien hasta donde su maldad camina
y ella sabe que por yo saberlo ... debo ocultárselo o a ellos irá su ira.
Solo cuando el día de mi libertad y de su mal, mi cuerpo se libere
entenderán las decisiones de sus vidas y los fracasos de sus suertes
y empezaran a comprender mis silencios, cuando sientan en sus caras ...
el Manso Viento de las Gaviotas por el Oriente ... a donde yo vuele ...
y nadie notará su presencia cuando sonriente a mi llegue,
pues solo yo sabré lo que él quiere, cuando al verme a los ojos
me diga..."" es tu hora ... y ya sabes porque he venido a verte ...".
Volarán por el día los demás pájaros y "ellos" nunca entenderán
porque vino el Manso Viento, solo se preocuparan de sus quehaceres
que como siempre jamás me han preguntado ... ¿ que sientes ...?
y no tendré que disimular más, la amarga depresión que mi cuerpo tiene.
Que nunca una sola pregunta de sus bocas por saber lo que uno siente,
ajenos a mi vida formaron sus decisiones sin pensar en las mías,
extraño me hicieron sentir ... como un extranjero .... en sus propias vidas,
cuando yo les dí todo lo que más adentro de mi sangre .... había ....
Seré caminante o peregrino de caminos .... de pueblos .... de villas ....
o seré mendigo en una calle que pide limosna de pie o de rodillas,
seré cuerpo que duerme en el suelo con cartones encima ...
o seré el que ya no sabe quien fue o si tuvo alguna vez familia ...
Pero al menos seré dueño de mis vacíos y de mis soledades del día,
sin esperar que me comprendan ni que me pregunten que es de mi vida,
yo todo les dí y nunca quisieron entender quien era el padre que tenían
pero menos entendieron quien sus mentes atrofió para la mía.
Ellos no son culpables de hacerme sentir abandonado sin su compañía
y mejor así ... porque de saberlo....sobre ellos el Mal les devoraría
pero ella y yo nos conocemos y sé muy bien hasta donde su maldad camina
y ella sabe que por yo saberlo ... debo ocultárselo o a ellos irá su ira.
Solo cuando el día de mi libertad y de su mal, mi cuerpo se libere
entenderán las decisiones de sus vidas y los fracasos de sus suertes
y empezaran a comprender mis silencios, cuando sientan en sus caras ...
el Manso Viento de las Gaviotas por el Oriente ... a donde yo vuele ...
